|
|
|
|
|
|
|
Det finns viktiga förändringar på turistmarknaden som är värda att tänka på. De har att göra med demografiska förändringar, fortsatt teknologisk utveckling, högre nivå på tidigare erfarenheter som turist, och nya besökare från nya marknader. Allt detta skapar en annorlunda form av turism, med större variation men också större föränderlighet.
För att vara attraktiv måste en turistprodukt
ge fördelar till en kund, som avslappning, avbrott i rutinerna, eller nya erfarenheter.
Men attraktionskraften hos lantområden beror också de aktiviteter som
turister kan ägna sig åt, och särskilt på hur unika de är
jämfört med konkurrerande turistmål (produktdifferentiering). Kom
ihåg detta när du planerar och marknadsför etnografiska aktiviteter.
Naturparker, fritidsanläggningar, vandring, utflykter, och i många fall barer och restauranger tenderar att vara de grundläggande komplement som introduceras för att höja värdet hos ett turistboende. Glöm dock inte det finns andra gripbara (jordbrukslandskap, verktyg, vatten- och väderkvarnar, mat och dryck…) och ogripbara (seder och bruk, traditioner, festivaler…) inslag som representerar vårt samhälle och att dessa kan användas för att locka besökare.
Konsumenters intresse av en produkt baseras på den tillfredsställelse de får eller förväntar sig av den. Som vi kommer se nedan ligger autenticitet högt upp bland förväntningarna, åtminstone vad det gäller turism på landsbygden. Här kan vi dra nytta av vårt rika kulturella arv. Etnografi handlar om existerande eller nyligen existerande samhällen, och det etnografiska arvet utgör den kunskap som förklarar dagens verklighet. Etnografi är dock inte synonymt med det förflutna, utan snarare med framhärdande och kontinuitet då det införlivar dåtiden med nutiden.
Från detta kan vi dra slutsatsen att begreppet arv är dynamiskt och flexibelt, med karakteristika som skörhet och icke-förnybarhet. Därför bör två saker relaterade till etnografiskt arv alltid kombineras om möjligt: utvecklingen av turism, och sökandet efter arvkonservation.
Det är därför som turismutveckling måste integreras i ett hållbart ramverk som är kompatibelt med den lokala ekonomin, samhället, identiteten, och med respekt för miljön. Detta kan också gälla för urbana samhällen, särskilt i länder där den urbana utvecklingen är ung och det fortfarande finns personliga band till lantområden. I detta avseende måste åtgärder utföras för att utreda, dokumentera, eller stödja återupplivandet av arvet på landsbygden även hos de urbana innevånarna.
En annan aspekt att tänka på är risken att det etnografiska arvet går förlorat, både det materiella och det immateriella (skrivet och talat), om forskningen inte inriktas på just dem specifikt. Om ett sådant arv bara ses som den del av andra kulturella arv som arkeologi, arkitektur, hantverk, etc. kommer det bli svårt att bevara dess förhållande till mänskliga samhällen och mänsklig utveckling.
Till sist är det nödvändigt att nämna frågan om att samla in och dokumentera kunskapen om etnografiskt arv (både materiellt och immateriellt) då den är hotad på grund av den höga åldern hos de individer som besitter denna kunskap, och det finns en risk att kunskapen dör med dem.
Som vi har sett har åtgärder relaterade till etnografi positiva effekter, inte bara på turism utan även för att bevara arv och lokala ”rötter” för hela lokalsamhällen.
Följande mål bör eftersträvas när man skapar en produkt:
Att samla material för dokumentation och presentation är ibland svårt, särskilt i byar eller på platser där stark ekonomisk utveckling och modernisering ägde rum mellan 1970 och 2000 då det fanns väldigt lite medvetenhet om behovet av bevaring av denna slags tillgångar. Följande brukar dock ge resultat:
|
|
Sammanfattning | Del 3.3: Vad är kunderna intresserade av? |
|