|
|
|
|
|
|
|
Även du antagligen är bekant med de flesta kulturella attraktioner i ditt område är det viktigt att göra efterforskningar och hitta den information som ger dig tillräcklig förståelse av det du vill vägleda om. I de flesta fall behöver du inte använda mer än 15 % av informationen i din vägledning med en solid kunskapsgrund ger dig ett bredare urval när det gäller vilka fakta som är relevanta.
Det finns många informationskällor som erbjuder relevant information om ditt område. Förutom bibliotek och internet ska du inte tveka att kontakta ditt lokala eller regionala turistväsende eller fråga runt bland grannar, vänner och bekanta (särskilt när det gäller information om lokala myter och seder, konsthantverk, etc).
När du söker efter information måste du (om du kan) sätta dig in i hur dina potentiella besökare ser på informationen, vad de tycker är mest intressant, illustrativt eller unikt.
Det är också viktigt att du tillsammans med informationen hittar en aspekt eller förklaring som gör föremålet i fråga särskilt anmärkningsvärt för besökare. Var uppmärksam på aspekter kopplade till känslor eller experimenterande eftersom detta ger dig nyckelelement som du kan skapa din naturvägledning kring.
Följande är ett exempel på dokumentation för en av attraktionerna listade ovan. Det är bara en första ansats att ta sig an informationen. Självklart kan detta utökas så att den nu enkla sammanfattningen kan göras om till en doktosavhandling, men det behöver du inte. Som naturvägledare måste du vara medveten om de aspekter och frågor som är mest relevanta för dina besökare och du måste ständigt uppdatera dig. Det är en bra idé att snappa upp de kommentarer och den feedback du får från dina kunder och skriva ned det. Till exempel, om du vägleder om ”perones” som syns nedan skulle det vara en bra idé att skriva ner kommentarer som ”I mitt land brukar vi göra så här med denna tradition...” eller ”Vi har en liknande företeelse i vår kultur”. Det hjälper dig att sympatisera med besökare från samma kultur i framtiden och ger dig en användbar och obegränsad källa till information.
|
Peirón de Santa Águeda (helgedom vid sidan av vägen tillägnad helgonet Agatha) “Peirones” var ursprungligen milstolpar eller pelare vid vägskäl av tegel eller sten. De signalerar inträde i en by,
Seden att märka ut platser vid vägar med stenhögar, stolpar eller
monoliter återfinns hos alla kuturer och folk genom historien, och förknippas
många gånger med religion och skydd för resande. Det finns inget tvivel om att många ”peirones” nu står där andra liknande ting har stått i århundraden. ·Vi vet med säkerhet att romarna brukade tillbe ”larer”, skyddsandar som härskade över härd och hem, vid vägskäl. Lares compitales kallades just dessa, och lares viales var de som gav resande en säker hemkomst. Under ”Pax Romana”, ca 20 år f.Kr., beslutade kejsar Augustus att alla lares viales i den erövrade delen av norra Spanien skulle stå där för att skydda resande. Jarabas romesrska ursprung närap garanterar att dess ”peirones” har stått på samma plats i två tusen år. |
|
Deras ursprung må vara urgammalt, men den tidigaste dokumentationen om ”peirones” är daterad ca år 1500. Under århundradena har de restaurerats och byggts om igen och åter igen utan att man har tagit hänsyn till deras arkitektoniska värde, utan snarare haft deras religiösa symbolvärde i första rummet. Deras utformning är anspråkslös, och de är tillverkade i tegel eller sten av anonyma byggare. Många av dem har ett järnkors högst upp och avbildar också ett helgon eller en martyr. Framtill nyligen var det inte ovanligt att hitta offergåvor i form av blommor eller kransar av majs vid deras fötter. Vilken funktion moderna ”peirones” fyller är inte säkert. Förutom signalfunktionen verkar det som att många magiska och/eller religiösa vardagsritualer har ägt rum vid dem. På en del ställen har de varit en mötesplats för unga bönder, och vid andra, som den tillägnad San Antón, tamboskapens skyddshelgon, samlades byborna tillsammans med deras tamdjur för att bli välsignade på helgonts dag.
“Peiron de Santa Águeda” är tillägnad helgonet Agatha,
känd i Spanien som kvinnors skyddshelgon. S:t Agatha var en martyr på
300-talet. En del av tortyren hon fick utstå var att få brösten
avskurna. Än firar kvinnor, särskilt på landsbygden, hennes dag
som en dag då kvinnor bestämmer och de firar genom att festa tillsammans
och tända bål. Traditionen under denna dag är att män måste
lyda (istället för att bestämma, som under resten av året)
och på vissa platser höll de till och med lokala rådslag med bara
kvinnor, med full bestämmanderätt.
·I Jaraba är 5 februari en dag då kvinnor träffas kring ett
stort bål vid “Peiron de Santa Águeda”, där de festar,
dricker varm choklad och äter speciella kakor som kallas “teticas de
Santa Águeda” (S:t Agathas bröst) vilka är kon-formade sockerkakor
med ett körsbär på som symboliserar bröstvårtan. Förutom att hon är kvinnors skyddshelgon är S:t Agatha traditionellt setts som ammornas skyddshelgon och är nu bröstcancerns skyddshelgon. Offergåvor vid hennes fötter i form av blommor eller böner sägs hjälpa de som har svårt att amma eller lider av sjukdomar i brösten. Det finns en populär sång som sjungs i området av kvinnor under festligheterna. Texten, som är ganska oskyldig med dagens mått mätt, ansågs fräck och opassande för kvinnor och fick bara sjungas i samband med denna dags festligheter, då kvinnor hade tillåtelse att bete sig som män och släppa ut håret. “Santa Aguedeta, Aguedeta / Santa Aguedeta, Aguedón/ que a mí me guarde la teta / y a mi marido el pezón” |
|
|
Del 3.1: Att avgöra möjligheter till naturvägledning | Del 3.3: Att identifiera din publik |
|
