Previous Main Table of Content Print PDF Next
I. Allmänna koncept
3. Naturvägledning

Inledning: Vad är naturvägledning?

1957 skrev Freeman Tilden Interpreting Our Heritage (Att Tolka Vårt Arv), vilken är grunden för all naturvägledning idag. I sitt verk jämställer Tilden naturvägledning med när besökarna ställs inför ”själva saken” snarare än när de ställs inför en lista med uppgifter och utvald information. Vad det här innebär i praktiken är att exempelvis en mat- och dryckturist faktiskt bjuds in att ta del av traditionen att stampa druvorna och buteljera vinet, istället för att få en faktapresentation om hur man tillverkar vin, innan han eller hon får lära känna själva slutprodukten. Forskning har visat att det är mer sannolikt att besökare köper lokala produkter och rekommenderar ett resmål om de ha fått njuta av en meningsfull och minnesvärd upplevelse under sin vistelse.

Enligt Tilden är naturvägledning en utbildningsaktivitet med syftet att avslöja betydelser och förhållanden genom att använda riktiga föremål, genom personlig upplevelse och genom illustrativa media, snarare än genom att helt enkelt kommunicera fakta.

Turismforskning har visat att det turister vill ha är en upplevelse snarare än kalla fakta om vår historiska/kulturella verklighet. Och naturvägledning finns där för att ge dem detta. Det innebär inte att besökare ska lämnas ensamma för att på egen hand uppleva ”egenheten” i kulturella manifestationer. Vad naturvägledning innebär är en varsam, omsorgsfull inställning till turistinformation och guidning där den nödvändiga, upplysande informationen kombineras med ett konkret och verklighetsnära deltagande. Om vi går tillbaka till föregående exempel så kommer de mat- och dryckturister som var välkomna att stampa druvor samtidigt förses med information om hela tillverkningsprocessen, särdrag hos de lokala druvorna, när på året druvorna skördas och vilka lokala rätter som passar bäst med vinet.

En meningsfull naturvägledning tilltalar besökarnas känslor och deras upplevelsebehov. En erfaren naturvägledare identifierar därför sin publiks särdrag och väljer noggrant ut den information som ska förmedlas och de vägledningstekniker som ska användas.

Det mest kraftfulla sättet att förmedla information är genom historieberättande. Vad naturvägledare gör är att välja bland tillgänglig information och organisera den i strukturerade berättelser och upplevelser som relaterar till besökarnas personliga bakgrund och erfarenheter.

Femton riktlinjer för naturvägledning

  1. För att väcka intresse måste naturvägledaren relatera ämnet till besökarnas egna liv.
  2. Syftet med vägledningen går längre än att ge information för att avslöja en djupare betydelse och sanning.
  3. Den vägledande presentationen – som konstform – ska utformas som en historia som informerar, underhåller och upplyser.
  4. Syftet med den vägledande historien är att inspirera och att utmana folk att vidga sina vyer.
  5. Naturvägledning bör grunda sig på ett komplett tema eller en komplett teori och rikta sig till hela personen.
  6. Naturvägledning för barn, tonåringar och äldre – när dessa är i homogena grupper – bör utformas på ett helt annat sätt.
  7. Varje plats har en historia. Naturvägledare kan gjuta liv i det förgångna för att göra nutiden mer njutbar och framtiden mer meningsfull.
  8. Avancerad teknologi kan avslöja världen på ett nytt och spännande sätt, men att införliva denna teknologi i vägledningen måste göras med försiktighet och omsorg.
  9. Naturvägledare måste bry sig om kvantiteten och kvaliteten (urval och noggrannhet) på informationen. Fokuserad, väl underbyggd vägledning är mer kraftfullt än ett längre program.
  10. Innan vägledaren ger sig i kast med de finare nyanserna av naturvägledning måste denne vara bekant med grundläggande kommunikationsteknik. Förstklassig vägledning är beroende av vägledarens kunskap och färdigheter, vilka bör utvecklas kontinuerligt.
  11. När man skriver naturvägledning bör man skriva det läsarna vill veta, med visdomens auktoritet och den ödmjukhet och omsorg som åtföljer den.
  12. Det övergripande naturvägledningsprogrammet måste kunna attrahera stöd – finansiellt, volontärt, politiskt, administrativt – vilket stöd som än krävs för att programmet ska blomstra.
  13. Naturvägledning ska kunna ingjuta både förmåga och önskan att uppleva skönheten i människors omgivning, vara andligt upplyftande och uppmuntra bevarandet av attraktioner.
  14. Vägledare kan främja optimala upplevelser genom medveten och genomtänkt program- och anläggningsutformning.
  15. Passion är en essentiell ingrediens i en kraftfull och effektiv naturvägledning – passion för attraktionen och för de som har kommit för att bli inspirerade av den.

Larry Beck and Ted Cable, Interpretation for the 21st Century. Sagamore Publishing - Juli 2002.
Previous 3. Naturvägledning           Mål och metoder Next