|
|
|
|
|
|
|
I Finland finns det många spår kvar från järnåldern. Det klassiska finska nationaleposet Kalevala består till största del av historier som har samlats in av sångare från Viena i Karelen före mitten på 1800-talet. Eposet har använts för att skapa en central del av den traditionellt finska identiteten. Kalevala innehåller historier från en era som upphörde för nästan tusen år sedan, men historierna har bevarats i form av sånger.
|
Historierna i Kalevala är en riktig skatt, och skulle kunna användas till mycket mer för att ta fram konsthantverk och liknande för den finska turistmarknaden. Den ”finska produkten” skulle kunna stå ut ordentligt och få ett starkare varumärke med starkare kampanjer genom att använda Kalevala.
Kalevala är inte bara en text som sammanställdes i mitten på 1800-talet av Elias Lönnrot, utan Kalevala innehåller också många andra texter och uttryck som har dokumenterats i den orala traditionen som rör folk, byggnader och hantverk. Kalevalas ande och kultur har använts för att särskilja den finska nationaliteten från andra kulturer.
Kalevalas karaktäristik kan jämföras med antika Egyptiska legender. Få turister i Egypten kan motstå den lockande kraften hos den gamla mytologin. Egyptisk historia och egyptiskt arv finns det gott om kulturen uppskattas av alla besökare. Den egyptiska turistindustrin använder detta arv på många sätt för att marknadsföra olika turistmål. Bilden av de traditionella historierna har kopierats miljoner gånger om i form av olika hantverk, souvenirer och diverse krimskrams. Antiken ger miljontals människor en inkomst.
   
Kalevala-smycken (www.kalevalakoru.fi) |
Finska Kalevala ger ramar, bearbetningar och fragmenteringar och den kan modifieras och tolkas för en mängd syften. Att använda Kalevala är inte att exploatera ett arv på samma sätt som turistindustrin exploaterar den samiska kulturen. Varje finländare har rätt till Kalevala. Lönnrots version av Kalevala är bara en av flera. Kalevala kommer från öst, men även västra Finland har tagit Kalevala till sig där den har översatts till en mängd dialekter.
Jungfrun från Teljä – spänne. Kalevalakoru. Källa: www.kalevalakoru.fi |
”Smycken i knutform är kända ända sedan stenåldern. Unga jungfrur brukar binda sina bälten med en knut då det troddes att detta skulle göra dem fruktbara. Knuten ansågs också ha medicinska krafter och kunde läka sår snabbt. Knutarna är symboler för samhörighet, vilket också representerar kärleken och evighetens lockelse. Gammal tro säger att knuten binder samman älskare även då de är långt ifrån varandra. Knuten besitter kraftfull magi.”
Berättelser som de i Kalevala är finska men samtidigt är de universella, precis som alla andra stora episka verk i världen. Det baseras på människan som försöker förstå sin egen existens och allting annat på jorden.
Ilmatar, luftens gudinna. Bild av Robert Wilhelm Ekman, 1860. Finska nationalgalleriet. |
”Ilmatar, luftens jungfru, sänker sig i havet och blir vattnets moder. Havets and bygger bo och lägger ägg på hennes knä. Äggen går sönder och av bitarna uppstår himmel, jord och stjärnor. Vattnets moder föder Väinämöinen, som fullbordar skapelsen. Sampsa Pellervoinen utsår träd. Eken skjuter upp så yvig att den skymmer sol och måne. En liten man stiger upp ur havet och fäller eken. Nu kan sol och måne åter lysa.”
Bild: Förhistorisk stenristning av fågeln och ägget som upptäcktes vid sjön Ääninen i Karelen. |
Det sägs också att Väinämöinen hade alla tiders kunskap vid födseln, för han var i sin mors livmoder i sjuhundratrettio år medan hon flöt runt i havet då jordens formades. Efter att ha tillbett solen, månen och Stora björnen (stjärnbilden) lyckas han fly livmodern och dyka ner i havet.
Kalevala handlar om hjältar och misslyckanden. Kullervo är fylld av ilska och skam, Lemminkäinen är en hänsynslös och våldsam kvinnotjusare, och även om tematiken i Kalevala bitvis är svår så återfinns den i våra vardagliga liv.
Hårt arbetande kvinnor, unga flickor, omsorgsfulla och sörjande mödrar och visa kvinnor är finska kvinnliga arketyper.
Kärlek, förslag, giftermål, lust, föräderi, längtan och avvisning avbildas alla i Kalevala, och dessa känslor känner folk än idag.
Gudomar som skogsandar och andar för boskap och jakt, vattenandar och fiskeandar förklarar naturens ordning och hur vi människor är en del av naturen. Finländarna har ett speciellt förhållande till skogen och vattendragen. När en finsk jägare ber om god jaktlycka är det inte för dödandets utan för jaktens skull. ”Tapio sår i sin lada” säger den finske mannen om Skogens Konung så vårvindarna blåser ner trädens frön på snön. Etymologin bakom ordet ”kohtalo”, vilket betyder ”öde” på finska, delar ursprung med ordet som betyder den del som tillfaller varje jägare av bytet.
Bild: Lemminkäinens mor. Målning av Al´kseli Gallen-Kallela, 1897. Finska nationalgalleriet. |
Resor, vintern, stjärnklara himlar och döden förklarar livets och dödens mysterier. Dessa ämnen tolkar samma verklighet som folk har levat i genom tiderna. Lemminkäinens mor som sörjer vid floden Tuonela talar till mödrar i alla kulturer. Kalevala berättar om dryckenskap och festligheter, lidande och erfarenheter.
En kopia av ett hus från stenåldern i byn Kierkki. Li, Finland. |
”Kalevalas gamla traditioner levde dock under den kulturella ytan i människors andliga liv. Det vill säga, riktigt underground!” säger Timo Heikkilä.
Konsthantverk från stenåldern tillverkas tillsammans med turister i byn Kierikki. Li, Finland. |
Mauri Kunnas ritade ”Hundarnas Kalevala” vilken har publicerats på flera språk. ”Hundarnas Kalevala” är en populär souvenir eller gåva hos utländska turister. Du kan också köpa smycken med Kalevala-design tillverkade av moderna konstnärer som baseras på skönheten i järnålderns Kalevala. Exempelvis förhistoriska fynd ger inspiration till de unga formgivarna på Lahti Institute of Design att skapa nya produkter.
|
|
|
Del 6.2: Kalevala och turister | 6.2.2. Bastubad och souvenirer |
|