II. Huvudsakliga kulturella produkter 3. Etnografi

Del 3.1: Allmänna begrepp

Kulturellt arv är ett område som nyligen har fått mer uppmärksamhet från institutioner, specialister, yrkesmän och allmänheten på alla fronter då offentliga organ har arbetat för att underlätta tillgången till artistiska arv, dokumentärer, historiska, arkeologiska och etnografiska monument, etc., både för allmänheten och för media, istället för att reservera det för en intellektuell elit. Detta faktum tillsammans med aktiv turism är ett nyckelelement i framtagandet av turistprodukter, inte bara som huvudattraktion utan även som ett komplement till andra tjänster.

Här följer en kort förklaring av några av kärnbegreppen, samt information om vad detta innebär i en praktisk kontext på landsbygden.

• Etnografi och etnografiskt arv: etnografi betyder ungefär beskrivning av folk, och är en beskrivande studie av mänskliga samhällen. Etnografiska studier är inte jämförande och sysslar inte med teorier; de är beskrivningar av traditioner, seder, bruk och annan information om en eller flera kulturer.

Etnografibör skiljas från etnologi. Den senare refererar till studier av civilisationer där en jämförande metod används. Regelbundenheten hos vissa beteenden observeras och undersökt för att fastställa och förstå vissa generella regler för hur de påverkas av omgivningen eller historiska orsaker. Detta skiljer sig från en etnografisk studie i det att den försöker förklara och går längre än ren beskrivning.

• Kulturellt arv: det etnografiska och etnologiska arvet är en del av det kulturella arvet.

Socialantropologiär en kombination av etnografiska och etnologiska discipliner med ett fokus på mänsklig interaktion och beteenden. På så sätt är socialantropologi studie av förhållandet mellan människor, grupper av människor, sociala institutioner som familjer, släktskap, politiska organisationer, lagar och ekonomisk aktivitet.

Det etnografiska arvet ur ett juridiskt perspektiv:

• Direkt skyddande åtgärder för att undvika förlust, skada eller stöld.
• Specifika skyddande åtgärder för att öka nivån på skyddet av kulturella tillgångar. Lagen skyddar särskilt hotade arv eller arv med stor etnologisk betydelse.
• UNESCO har startat flera viktiga initiativ för att identifiera och bevara kulturella arv. Som ett resultat finns det i Spanien sedan 1985 en La lay de Patrimonio Histórico (lagen om historiskt arv).

Vilka är huvudkriterierna för att välja vilka etnografiska tillgångar som ska användas?

• Representativa för området eller samhället i fråga, eller för en relevant del av det
• Levande och föränderliga
• Vardagliga
• Gripbara och ogripbara
• Mångfald

Om kultur inte kan bevaras som en levande och dynamisk del av livet kan det åtminstone bevaras och kommas ihåg genom dokumenterad kunskap om det (åtminstone delvis). Detta är en förpliktelse för oss och för framtida generationer, trots svårigheterna vi kan möta, och är vad antropologin har arbetat för de senaste århundradena.

1. Populär religion: festivaler och pilgrimsresor
2. Populära religiösa evenemang: jul och påsk
3. Den moriska och kristna festivalen
4. Livscykeln och tillhörande ritualer
5. Traditionell och populär muntlig tradition
6. Folklore
7. Inhemsk arkitektur
8. Industriellt arv
9. Hantverk och yrken
10. Vattenkulturen
11. Interaktionen mellan agrikultur, bevattning, biologisk mångfald och landskapet

Målet är att ge värde till det etnografiska arvet genom förklaringar (vägledning) för att ge besökarna förståelse av något som inte längre är en del av det dagliga livet. Det är en källa till utbildning, ett verktyg för att säkerställa att arvet underhålls och uppskattas för sin betydelse för framtida generationer.

När det kommer till landsbygden är det en utmaning att inte bara bevara arvet, utan också att främja förståelsen för livet på landet eftersom många personer från storstäderna har tappat kontakten med landsbygden.

Inledning

Sammanfattning